CPL - Chalmers Publication Library
| Utbildning | Forskning | Styrkeområden | Om Chalmers | In English In English Ej inloggad.

Kalkputs- porstrukturens betydelse för beständighet

Kristin Balksten (Göteborgs miljövetenskapliga centrum (GMV) ; Institutionen för kemi- och bioteknik, Oorganisk miljökemi)
Göteborg : Chalmers University of Technology, 2005. - 102 s.
[Licentiatavhandling]

Sammanfattning Vid restaureringar av historisk kalkputs kan det vara svårt att uppnå den beständighet som är önskvärd. Idag händer det att nygjord kalkputs fryser ned efter bara ett par vintrar. För att förstå och lösa problemen kring kalkputs behöver problemet studeras ur olika synvinklar. Det handlar om att först välja ett bindemedel som är lämpligt för den aktuella byggnaden samt att välja en sand som ger bra egenskaper både i det färska bruket och i den färdiga putsen. Sedan handlar det om att välja blandningsförhållande utifrån de valda materialen och att blanda till dem så att det färska bruket blir luftigt, smidigt och homogent. Nästa steg handlar om att anpassa hantverket efter typ av bruk, väderleksförhållande och underlag för att ytterligare förbättra beständigheten för kalkputs. För att skapa en puts med god frostbeständighet gäller det att skapa en puts med en god porstruktur. Det är viktigt att putsen innehåller runda luftporer som förblir luftfyllda även när putsen är kapillärmättad. På så sätt får vattnet ett utrymme inne i putsen där det kan expandera vid omvandling till iskristaller. Risken är annars stor att iskristallerna spränger sönder putsen. För att öka förutsättningarna för att skapa en frost-beständig kalkputs måste blandningsförhållande anpassas så att kalken fyller väl upp i sanden. Annars är risken stor att kollapsade porsystem skapas d.v.s. ett mycket öppet porsystem som saknar tydligt avgränsade luftporer och istället innehåller porer som är väl sammanbundna med varandra. Ett sådant porsystem fylls lätt med vatten varpå skadorna blir stora när materialet utsätts för frost. För att ytterligare öka förutsättningarna för att skapa mer beständig kalkputs är det viktigt att bearbetning av putsytan sker vid rätt tidpunkt och på rätt sätt. För kalkputs är det viktigt att det färska bruket får sätta sig d.v.s. torka till på väggen innan ytan bearbetas. Då kan ett homogent material skapas där torksprickor som uppkommer kan tryckas till, putsen kan bli mer kompakt samt få en öppen yta. Hur lång tid det tar för bruket att sätta sig beror på vattenhalten i bruket, underlagets sugförmåga samt väderleksförhållandet. Om ytan bearbetas för tidigt kan istället kalken arbetas ut till ytan och bilda en kalkfilm med följden att hålrum skapas inne i materialet. Ett sådant material får en låg frostbeständighet. Andra beständighetsproblem sammankopplade med puts är skador i de material som täcks av puts och fogbruk, t.ex. rötskador i träkonstruk-tioner eller urlakat kalkbruk i murfogar. Dessa skador kan uppkomma om det täckande bruket tillverkas med starkt hydraulisk kalk eller cement då det kan ge en puts med låg genomsläpplighet jämfört med luftkalk. Det är således viktigt att se till hela processen från val av material via blandning och hantverk till porstruktur för att förstå hur antalet skador skall kunna minska.

Nyckelord: kalkputs, kalkbruk, murning, putsning, hantverk, frostresistens, porstruktur



Denna post skapades 2005-12-03.
CPL Pubid: 6127

 

Institutioner (Chalmers)

Göteborgs miljövetenskapliga centrum (GMV)
Institutionen för kemi- och bioteknik, Oorganisk miljökemi (2005-2014)

Ämnesområden

Miljöteknik

Chalmers infrastruktur

Examination

Datum: 2005-04-01
Tid:
Lokal:

Ingår i serie

Licentiatuppsatser vid Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola 6