CPL - Chalmers Publication Library
| Utbildning | Forskning | Styrkeområden | Om Chalmers | In English In English Ej inloggad.

En ny stad växer fram

Göteborg 1800-tal

Ola Nylander (Institutionen för arkitektur)
Göteborgs posten 20160619, p. 2. (2016)
[Artikel, övrig]

1806 upphörde Göteborg att vara en fästning. De 7-8meter höga murarna hade tagit 100 år att bygga och skyddade sen staden i ytterligare 100 år. Mot slutet av 1700-talen blev fästningen allt med omodern och underhållet kostade stora summor. 1807 började rivningsarbetet. Fästningen var enorm och arbetet tog drygt 50 år. Fästningen upptog 1,5 gånger så stor yta som själva staden den skulle skydda och rivningen av innebar att Göteborg fick yta att växa på. Rivningarna började vid Kungsportsplatsen och Drottningtorget. Fästningen revs ned till gatunivå. De murar som nu är vallgravskaj var basen i de höga fästningsmurarna. I många andra städer med fästningar och vallgravar fyllde man bara igen vallgraven och byggde hus och vägar på marken. I Wien finns exempelvis den berömda gatan Ringstrasse som sträcker sig runt gamla stan och som anlades på den gamla fästningen. I Göteborg tog man istället ett unikt beslut att spara både vallgrav och skyddszon. 1809 anlades Alléparken där det förut var äng för fritt skotthåll. I parken anlades en parkgata ”3000 alnar lång”, vilket är knappt 2km. Den nya gatan döptes till Nya Allén då det redan fanns en Gamla Allén, ungefär på samma plats som dagens Södra Vägen. 1000 träd planterades längs Nya Allén, som var klar 1820. Inledningen av 1800-talet var bra år för Göteborg. Ostindiska kompaniet och det rika sillfisket var viktiga för utvecklingen. Ytterligare skjuts i ekonomin fick Göteborg genom Napoleons blockad mot England. Via Göteborgs hamn kunde England fortsätta bedriva handel vilket driftiga göteborgska köpmän gjorde stora vinster på. Under inledningen av 1800-talet fanns också en livlig byggverksamhet. Men det var inte enbart den ekonomiska blomstringen som var orsaken. 1800-talet inleddes med tre stora stadsbränder, 1802, 1804 och 1813. Inräknat bränderna under 1790-talet förstördes 750hus och nästan hela Göteborg innanför vallgraven drabbades. 1803 förbjöds trähus att byggas och efter branden 1813, då 100 hus i Östra Nordstaden brann ned, har Göteborg varit förskonat från stora bränder. Det Göteborg som växte fram efter bränderna var en stad med hus i klassisk stil. Stenhus i två till tre våningar, med ljusa putsade fasader eller gult tegel, och flackt lutande tak. Stadsarkitekten C W Carlberg ritade ett tvåvånings typhus som blev ett vanligt hus för hantverkare och handelsmän. I huset fanns ett magasin i en källarvåning, salubod i gatuplan och bostad på våning två. Inne på en djup och smal gård fanns bostäder för drängar, lärlingar, men också stall och olika förråd. Ett av få kvarvarande exempel finns på Kaserntorget 8 som byggdes 1805 alldeles efter stadsbranden, som bostad och verkstad för skräddaren N Carlsson. Många av de vackra tvåvåningshusen längs Korsgatan är byggda efter de stora bränderna. Exempelvis Korsgatan 22 som målarmästaren J Hedberg lät bygga 1813. Längre ned, på Korsgatan 15, byggde handelsmannen O Åberg sitt hus 1803. På Korsgatan 17 flyttade kopparslagaren P Klinkow in i ett nybyggt tvåvåningshus 1807. Mot hamngatorna byggdes större hus i tre våningar. Ett exempel är William Chalmers hus på Södra hamngatan 11. Det ritades av Carlberg och stod klart efter branden 1805. Huset med paradvåningen med fyra stora rum i fil mot Hamnkanalen är idag det enda kvarvarande gamla huset på Stora Hamnens södra sida. Chalmers var en av de skotska familjer som bosatte sig i Göteborg under 1700-talet. William Chalmers 1748-1811 var en ledande person i Ostindiska kompaniet och donerade pengar till Chalmers slöjdskola som startade 1829. Idag bor Chalmers rektor i det Chalmerska huset. 1808 slutade sillen att gå till. 1813 upplöstes Ostindiska kompaniet och nästan samtidigt upphörde Napoleons blockad. Det var hårda slag för Göteborgs ekonomi och landshövdingen, tillsammans med riksdagsmän från Göteborg bad om 1818 om statliga lån för att få ordning på den ”förlägenhet” staden hamnat i. Dom närmsta decennierna befann sig Göteborg i en djup svacka. Utvecklingen avstannade. Ytterligare en svår motgång var den koleraepidemi slog till 1834, då en tiondel av befolkningen dog, drygt 2000 personer.



Den här publikationen ingår i följande styrkeområden:

Läs mer om Chalmers styrkeområden  

Denna post skapades 2016-11-28.
CPL Pubid: 245691

 

Institutioner (Chalmers)

Institutionen för arkitektur

Ämnesområden

Building Futures
Hållbar utveckling
Statsvetenskap
Annan humaniora

Chalmers infrastruktur