CPL - Chalmers Publication Library
| Utbildning | Forskning | Styrkeområden | Om Chalmers | In English In English Ej inloggad.

Miljörisker sjunkna vrak

Undersökningsmetoder och miljöaspekter

Ida-Maja Hassellöv (Institutionen för sjöfart och marin teknik, Maritime Operations ) ; Ulf Olsson ; Göran Ekberg ; Anders Östin ; Fredrik Simonsson ; Christer Larsson ; Ulf Sender ; Hanna Landquist (Institutionen för sjöfart och marin teknik, Maritime Operations ; Institutionen för bygg- och miljöteknik, Geologi och geoteknik) ; Fredrik J. Lindgren (Institutionen för sjöfart och marin teknik, Maritime Operations ) ; Andreas Lindhe (Institutionen för bygg- och miljöteknik, Geologi och geoteknik) ; Lars Rosén (Institutionen för bygg- och miljöteknik, Geologi och geoteknik)
: Sjöfartsverket, 2014. - 56 s.
[Rapport]

Arbetet med en nationell strategi för hantering av miljöfarliga vrak påbörjades 2007 med Statskontorets utredning Vrak och ägarlösa båtar, men ingen enskild myndighet har tilldelats övergripande ansvar för vrakfrågan. Utöver ansvarsfrågan har också förväntade höga kostnader för inspektion och sanering av vrak fördröjt det fortsatta arbetet. Ett steg närmare en nationell strategi redovisas här genom regeringsuppdraget Miljörisker sjunkna vrak. Genom samordning och ökat informationsutbyte mellan berörda myndigheter finns stor potential att minska de förväntade kostnaderna för inspektion av vrak och omgivande miljö. Om den föreslagna strategin antas, beräknas informationsläget avseende vraken att snabbt förbättras så att det år 2030 inte längre finns några potentiellt miljöfarliga vrak i svenska vatten. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Naturvårdsverket har idag delat ansvar för övervakning och åtgärdande av miljögifter i marin miljö. Mot denna bakgrund hade det varit naturligt att låta HaV få ett övergripande ansvar för hantering av miljöfarliga vrak. Genom flexibelt upplägg avseende tidsramar bedöms övervakning och inspektion av potentiellt miljöfarliga vrak kunna utföras genom att HaV ger de berörda myndigheterna uppdrag; kartering och sjömätning (Sjöfartsverket), ROV och dykinspektion (Kustbevakningen och/eller Försvarsmakten), sediment- och bottenförhållanden (Statens geologiska undersökning). En förutsättning är dock väl fungerande samverkan och kommunikation mellan berörda myndigheter. Existerande plattformar för detta finns redan på såväl operativ nivå i form av Projekt ”Sjöstjärnan” - samordning och samverkan mellan myndigheter avseende information och inhämtning av djup- och bottendata; respektive högsta ledningsnivå i form av Samordningsgruppen för havs- och vattenmiljöfrågor (SamHav). Enligt Sjöfartsverkets tidigare inventering (Miljörisker från fartygsvrak, 2011) finns det utmed Sveriges kust knappt tre tusen vrak som inte kan avskrivas utan vidare informationsinhämtning. Drygt trehundra av dessa klassades som potentiellt miljöfarliga. Av dessa har 31 listats som de sannolikt mest miljöfarliga vraken. Listan över de 31 vraken har därför varit utgångspunkt för projektet Miljörisker sjunkna vrak, vars syfte var att ta fram en metod för prioritering och inspektion av potentiellt miljöfarliga vrak. Undervattensinspektion av vrak är kostsamt och kostnaden ökar kraftigt om vrakets läge är otillgängligt. Av de 31 vraken valdes därför nio relativt lättillgängliga vrak ut för noggrannare arkivstudier, samt sjömätning. Utifrån informationen från arkivstudierna och sjömätningen gjordes ett ytterligare urval om fyra vrak (Altnes, Skytteren, Thetis och Villon), vilka även inspekterades med ROV och/eller dykare. Huvudsyftet var att, inför och under arbetet med inspektionerna, utarbeta Standard Operating Procedures (SOPs) som framgent kan användas som stöd inför kommande operationer rörande potentiellt miljöfarliga vrak. Under arbetet med inspektionerna observerades inte några pågående läckage av olja från vraken. Trots denna positiva information är det viktigt att komma ihåg att endast bevis på tomma tankar kan fullt ut avskriva vraken från listan över potentiellt miljöfarliga vrak. Även om det under projektets fältarbete inte observerades läckage av olja, finns dokumenterade läckage sedan tidigare (senast 2008-04-26) för Skytteren. Noterbart är också att Kustbevakningen 2014-06-29, fick rycka ut för att omhänderta olja som börjat läcka efter vraket Immen, norr om Gotska Sandön. Immen var inte med bland fallstudieobjekten i projektet. I tillägg till undervattensinspektion placerades strömmätningsutrustning ut vid vraken Skytteren och Villon. Strömdata kan sedan användas för att modellera ett hypotetiskt spill av olja från ett vrak och ge en indikation på var läckage av olja kan tänkas påverka den marina miljön negativt. Exempel på sådana negativa effekter kan vara försämrad förmåga hos sedimentlevande organismer att omsätta näringsämnen, vilket i sin tur kan påverka hela det marina ekosystemet. Strömdata är också ett viktigt underlag för utformning av övervakningsprogram, exempelvis med passiva provtagare för att detektera läckage av miljöfarlig substans från vrak. Samtlig insamlad data kommer att användas för att validera riskbedömningsverktyget VRAKA, som möjliggör resurseffektiv prioritering av vilka vrak som bör undersökas och/eller saneras. VRAKA, SOPs för inspektion, samt tillgång till specifik kompetens för utvärdering av samtliga resultat är nyckelelement för att kunna presentera en tillförlitlig riskbedömning av potentiellt miljöfarliga vrak. Havs- och vattenmyndigheten skulle kunna vara lämplig myndighet med huvudansvar för miljöfarliga vrak, i operativ samverkan med övriga berörda myndigheter.



Denna post skapades 2014-11-28. Senast ändrad 2015-02-26.
CPL Pubid: 206812

 

Institutioner (Chalmers)

Institutionen för sjöfart och marin teknik, Maritime Operations (2012-2014)
Institutionen för bygg- och miljöteknik, Geologi och geoteknik (2005-2017)

Ämnesområden

Geovetenskap och miljövetenskap
Miljövetenskap

Chalmers infrastruktur